Dagen efter...
 Tillbaka   

   Det var med en obehaglig känsla jag vaknade till liv dagen efter min födelsedag. En dag som blev natt i goda vänners lag. Många tal och än flera drinkar. Mot slutet blev det ett riktigt storstilat hålligång med sprakande fyrverkeri, champanjekorkar i taket och nedtrampade kapsyler i parketten.

   När festen var över hittade jag övergivna groggar lite här och där. De överfulla askkopparna visade att det inte var någon rökfri fest. Vi borde ha haft väldigt trevligt, men tids nog kommer sanningen fram. Som vanligt är det alltid någon halvnykter individ som av misstag kommit med och som kan relatera de största och värsta händelserna.

   Enligt gammal god tradition brukar det vara nyttigt med en stärkande promenad dagen efter, men suget efter en skinkmacka och en kall öl som mjukstart denna sega morgon, kom som en efterlängtad beställning. När ölen var slut och mackan uppäten lockade sängen med ett par timmars sömn och efter nytt uppvaknande kom suget efter en ny öl med skinkmacka.

   Promenaden fick vänta liksom inköp av morgontidning, vilket innebar att jag med visst besvär fick läsa en bättre begagnad kvällstidning. Där kunde man bl.a. läsa om att en man hittats död i sin säng, utan någon påvisbar orsak. Det var en glad prick som hade stendött. Möjligen med lite sorg i levern. Stilla hade han promenerat in i evigheten. Man säjer ju så när någon går bort. Hur man nu skall orka gå ända till evigheten. Jag som tycker det är långt till busshållplatsen. Kanske ingen, trots allt, orkat ända fram till evigheten som således med största säkerhet är helt obebodd.

   Hans rättgående klocka hade stannat, precis som blodet i hans ådror, och kompisarna satt väl där och väntade på gravölet. Sån't är ju livet.

   En del dör och andra har fest med roliga hattar och utspillda groggar. Våra grannar hade visst också roligt. De stampade takten i väggen med något hårt. Sedan sa de att de inte trivdes och tänkte flytta. Och dom som har så trevlig lägenhet. Man blir aldrig riktigt klok på en del människor.

SUNE ANDERSSON

Tillbaka till startsidan för KÅSERIER